Travel

Travel

Da fehlt noch Käse – Fünf Kulinarische Überraschungen auf meiner Kolumbien-Reise


No Comments

Willst du eine Kultur verstehen, dann probiere dich durch ihre Küche. Auf meiner Reise durch Kolumbien bin ich über viele kleine Besonderheiten gestolpert, die mich als Mitteleuropäer mal staunend, mal verwirrt zurückgelassen haben. Hier kommt die Top5.

1) Kaffee mit…?!




Missmutig setzen wir uns hin. Nippen an unseren Tassen. Der Käse ist mittlerweile weich und warm geworden. Ich probiere ein Stück – eigentlich gar nicht so schlecht. Überrascht genießen wir den herzhaften Kontrast zum süßen Kaffee. Als die Tasse leer ist, lehnen wir uns satt und zufrieden zurück – die Formel der Andenbevölkerung hat gewirkt: Auf mehreren tausend Höhenmetern braucht der Körper besonders viel Energie, der Käse wirkt also wie eine Extra-Portion Kalorien. Gestärkt und zufrieden geht die Reise weiter.


2) Arepa national und regional


Der weiße Maisfladen brutzelt auf dem Grill am Straßenrand. Die Köchin bestreicht ihn mit Butter, streut Zucker darauf und belegt ihn mit Käse – Mein erstes Arepa schmeckte süß und herzhaft zugleich, so wie kein Arepa danach. Die festen Mini-Pfannkuchen füllen den Magen, sind aber im Grunde geschmacklos. Der Belag zählt – Gerade deshalb ist das Arepa das vielfältigste Nationalgericht Kolumbiens: Die Paisas servieren es zu Reis und Hühnchen, an der Küste werden Arepas mit Ei gefüllt und an der Grenze zu Venezuela bekommt man eine deftige Portion mit Huhn, Schwein, Zwiebeln und Knoblauch. Wenn du Bock auf Abwechslung hast, probiere dich durch die vielfältigen Variationen – Du wirst auf deiner Kolumbienreise keinen Arepa-Stil zweimal haben.


3) Ein Land voller Zucker


Kolumbien lebt süß – Es gibt kaum ein Lebensmittel, dem kein Zucker zugesetzt ist, Dulce de Leche und unwiderstehliche Torten finden sich überall. Doch damit nicht genug: Einmal bestellte eine Freundin einen Saft. Sie fragte die Verkäuferin, ob die Früchte frisch seien. Die Antwort: “Natürlich, da kommen nur frische Maracujas und etwas Kondensmilch rein.” –  Die Augen meiner Freundin weiteten sich. Gestikulierend erklärte sie der Frau, dass sie wirklich nur Saft wollte. Etwas verwundert fuhr die Frau fort, hielt dann aber inne: “Auch kein Zucker?” – “Nein, bitte kein Zucker.” – Diesmal weiteten sich die Augen der Verkäuferin.


4) Der Obst-Segen


Papaya, Ananas, Lulo, Guanabana, Mango, …: Mit Kolumbiens Vielfalt an Früchten können wir zu Hause nicht einmal ansatzweise mithalten. Die Nähe zum Äquator, der Mix aus Sonne und Regen und die fruchtbare Erde führen zu einem Überschuss an Obst. An jeder Ecke bieten Straßenhändler frische Fruchtsäfte, Milchshakes und Obstbecher zum Naschen an – Preis: 2000 bis 4000 Pesos, also maximal 1,30 Euro. Ich kann mir kein besseres Fast Food vorstellen.


5) Tinto für die Massen


Fragt man Deutsche, welche Produkte sie mit Kolumbien verbinden, denken sie sicherlich an Kaffee: Angebaut in den grünen Berghängen der Anden, mit Hand verarbeitet und perfekt geröstet – die höchste Qualität der Welt. Nun, dieser Typ Kaffee findet sich meist nur in europäischen Supermärkten, denn der Export bringt deutlich mehr Umsatz als der Absatz am Binnenmarkt: In Bogotá, Medellin oder Santa Marta bleibt nur die zweite Auslese. Doch das tut Kolumbiens Liebe zum Kaffee keinen Abbruch. Im Gegenteil: Die Straßen sind voll von Verkäufern, die Wagen mit Thermoskannen vor sich herschieben. Darin transportieren sie “Tinto”, also schwarzen Kaffee mit viel Zucker. Die Preise pro Becher variieren von 1500 Pesos – 50 Cent – im touristischen Cartagena bis zu 600 Pesos – nicht mal 20 Cent – im Zentrum Bogotás. Die Botschaft ist simpel: Kaffee ist für jeden da, jederzeit.

Stell dir vor, du wachst früh auf und gehst auf die Straße. Du holst dir einen Tinto und einen Obstbecher an der Ecke. Zucker und Koffein wecken deinen Körper. Danach ein Arepa mit Käse, zusammen mit einem frisch zubereiteten Fruchtsaft, damit kommst du problemlos bis zum Mittagessen hin. Die kolumbianische Küche hat teils verrückt anmutende Eigenheiten, doch im Moment kann ich mir kein besseres Frühstück vorstellen.

Advertisements
Travel

Levenslessen tijdens mijn reis door Colombia en Ecuador


No Comments

Op 24 januari kwam ik aan in Zuid-Amerika. Tijdens mijn vlucht naar Ecuador dacht ik aan het feit dat ik eigenlijk maar weinig wist over Zuid-Amerika, en dat ondanks het feit dat ik meer dan 3 jaar gewerkt heb voor een organisatie dat werkzaam is in Ecuador. Mijn idee over Zuid-Amerika was samen te vatten als volgt: de mensen zijn er relaxt, er wordt Spaans gesproken, de FARC heeft vrede gesloten met de Colombiaanse overheid en het is niet lastig (dit bleek een understatement) om aan drugs te komen in Zuid-Amerika. In mijn post zal ik een uitgebreide update doen van dat idee. 

Uitzicht vanaf San Andres Colombia
Beeldschoon uitzicht vanaf San Andres
​​

Na twee maanden reizen door Zuid-Amerika ben ik in Ecuador en Colombia geweest. Mijn beeldvorming over Zuid-Amerika zal voornamelijk gebaseerd zijn op Colombia omdat ik hier het meest in aanraking ben gekomen met locals en de cultuur. Tijdens mijn reizen over de wereld is me vaak verteld dat ik absoluut naar Colombia moest gaan. Niet per se vanwege bepaalde toeristische attracties zoals Patagonië in Argentinië of de Machu Picchu in Peru maar vanwege de mensen, ‘and oh boy they were right!’ De mensen zijn niet ‘gewoon’ aardig maar zeg maar gerust buitenproportioneel aardig. Als je de weg kwijt bent in Colombia moet je er niet raar van opkijken dat de hele buurt opgetrommeld wordt om jou van dienst te zijn. Zelfs als je naar een hostel gaat die een tikkeltje te duur blijkt te zijn zullen ze je met alle liefde een ander hostel aanwijzen wat goedkoper is. 

Het aller interessantste is dat het ook allemaal oprecht is. In de Westerse wereld hebben we nog wel eens de neiging om mensen te helpen zodat je er uiteindelijk ook iets voor terug krijgt. Bijvoorbeeld in de vorm van seks, geld, materiaal of hulp. Hier is dat anders. De mensen hier zijn liefdevol jegens elkaar omdat ze om elkaar geven, omdat ze graag zien dat jij het goed hebt. Het zit in hun bloed, zo worden ze opgevoed. Een ander probleem in de Westerse wereld is dat mensen wel om elkaar geven, maar dat ze het niet aandurven om liefde te tonen omdat het buiten hun comfort zone ligt. Dat probleem blijkt hier ook veel minder sterk te zijn. 

Graffiti in Bogota Colombia
Kunst in de straten van Bogota

Zoals ik eerder al aangaf, dacht ik, alvorens ik in Zuid-Amerika aankwam, dat de mensen er relaxt zouden zijn. En dat klopt! Waarom? Ik geloof dat hier twee belangrijke redenen voor zijn. Ten eerste hebben de mensen een andere prioriteit in het leven. Zowel voor mensen in Zuid-Amerika als voor mensen in de Westerse wereld is het doel om gelukkig te worden. Echter blijken de mensen hier een betere strategie te hebben dan in de Westerse wereld. Het is niet geld, materiaal of succes waar ze naar streven maar het hebben van een ‘simpel’ leven waar het draait om familie, vrienden en genieten van de kleine dingen in het leven.

Ten tweede hebben de maatschappelijke normen en waarden niet een dergelijke invloed op het leven van mensen dan dat het heeft in Europa of Amerika. Natuurlijk hebben ze hier ook een sociaal systeem waarbij het bijvoorbeeld ongepast is om naakt rond te rennen op straat. Echter, het verschil is dat mensen hier niet constant beoordeeld worden om wat ze doen. Zo ontmoette ik bijvoorbeeld een meid uit Argentinië die plotseling begon te dansen op straat wanneer ze muziek hoorde. Ik vond het geweldig, ze was intens aan het genieten van het moment zonder dat het haar ook maar een moment kon schelen wat andere mensen van haar vonden. Ze werd echter wel aangestaard door mensen, en het was geen toeval dat deze mensen niet uit Zuid-Amerika kwamen. Dit een typisch voorbeeld van het verschil tussen deze twee culturen. 

Uitzicht vanaf the road of death tussen Pasto en Mocoa Colombia
Uitzicht vanaf ‘the road of death’ tussen Pasto en Mocoa

Ik zou het iedereen aanraden om naar Zuid-Amerika te komen, al is het alleen maar om te leren van de mensen hier. Colombia is speciaal omdat de genoemde levenswijze sterker blijkt te zijn dan in andere landen. Misschien komt het wel omdat de mensen uit Colombia door de jaren van oorlog heel goed weten wat ze daadwerkelijk gelukkig maakt en dat ze er voor elkaar moeten zijn. Terwijl de gedachte om naar Zuid-Amerika te gaan in jouw hoofd rondspookt ga ik verder met genieten van het leven in Santa Marta! 

Adios!

Michel Geerligs

Travel

Palomino och Casa Grande


No Comments

Då jag åkte från Santa Marta till Palomino med ett par kompisar som hade med sig all sin packning gick jag emot min princip att alltid resa med den lokala kollektivtrafiken. Vi tog en bil direkt från deras hostel for 20,000 istället för den buss som går från Carrera 11, Calle 11 för 9,000. Efter knappt 1,5 timme på vindlande vägar kantade av fantastiska landskap med Sierra Nevada bergen i söder och kusten till norr kom vi fram till den lilla byn. Som många andra platser i Sydamerika och Colombia är Palomino främst centrerad runt en enda gata och här trängs lokala barer och restauranger med nybyggda hostel och campingplatser. 

Tubing is also very popular around Palomino

Från huvudleden leder just den gatan ner mot havet och efter en promenad på knappa 15 minuter är den där, en 5 km lång strand och ett öppet hav med gigantiska vågor som slår mot kusten. Jämfört med stränderna runt Santa Marta framstår den nästan som en orörd oas, vilket inte är helt sant för här är det fullt av turister. Men går du längs stranden en bit bort från de få barer som ligger där vägen slutar kommer du utan problem bort från folkmassorna. Efter en öl med barfota fötter begravda i sanden begav vi oss på jakt efter någonstans att spendera natten. Vår budget = låg. Det var lördag och många ställen var helt fullbokade eller över vår budget. Men när vi promenerade in på Bikini Hostel och möttes av den otroligt trevliga franska ägaren som bjöd på kaffe, hade han plats för oss allihopa. Jag beslutade mig för hyra ett tält för 15,000 då jag antog att det skulle vara det mest säkra skyddet mot myggorna. Ett par fran gänget beslutade sig för dorm (25,000) och en valde bar himmel och hammock för 13,000. 

Resten av dagen flöt på i långsamt tempo, vi spelade fotboll på stranden och badade försiktigt i havet. Längs hela stranden sitter skyltar som varnar för de farliga vågorna och de starka strömmarna som kan dra ut dig till havs. Men då en hel del barn lekte glatt i strandkanten och en eller två surfare var ute och brottades med vågorna gav jag mig också ut. 
Bikini Hostel är ett av få hostel jag besökt som faktiskt har ett rent och välutrustat kök, och här lagade vi vår middag. Viktigt att veta är att Palomino varken har någon bank eller ordentlig mataffär. Det finns ett par små tiendas som säljer det mest nödvändiga men om du har möjlighet att köpa med dig mat från Santa Marta kan det vara en bra ide, och definitivt billigare. Efter att solen gått ner strosadde vi runt och tog ett par öl på en liten bar där dansgolvet sträckte sig ut på gatan, men eftersom vi hade planer för morgondagen tog vi kväll tidigt.

Dj-booth and dancefloor in the background at Playa Grande

Fullmåne betyder Full Moon Party på Casa Grande som ligger ungefär en timme i riktning väst tillbaka mot Santa Marta. Vi tog bussen för 5,000 och kom fram till Casa Grande Surf Hostel. Jag kan tyvärr inte stanna över natten då jag måste tillbaka till Santa Marta för att jobba nästa morgon men eftersom festen ska börja tidigt under eftermiddagen hoppas jag på att hinna med lite dans ändå. Att gå på festen kostar 20,000 och inkluderar camping. Jag får betala 8,000 för ett dagspass, una pasadia, vilket du behöver göra även andra dagar om du vill komma och hänga på stranden här.

Palomino bjöd på en vacker strand men Playa Grande slår den med hästlängder. Det är nog en av de vackraste stränderna jag sett under hela min resa genom Sydamerika. Efter att ha installerat oss tar vi en lång promenad längs stranden ett par kilometer mot Buritaca eftersom ölen i Casa Grandes bar är sjukt överprisad (5,000 pesos for 33cl). Efter några timmar och ett par dopp i havet senare är vi tillbaka pa Playa Grande och har ryggsäckarna fulla av öl. Allt fler människor dyker upp för kvällens fest som ska hålla igång ända till klockan 08 nästa morgon. 

När det börjar skymma måste jag bege mig tillbaka mot civilisationen med sista bussen som går 18.30. Till min besvikelse drar festen inte igång förrän långt efter jag stuckit trots löften om att musiken skulle vara igång från klockan 15. Jag flaggar ner en buss utanför portarna till Casa Grande och är tillbaka hemma i Rodadero en bussresa och en mototaxi-tur senare.

Travel

Radio Bemba – Santa Martas new cultural meltingpot


No Comments

Radio Bemba opened just 10 weeks ago and is a new fresh breeze at Santa Martas cultural scene. This bar/restaurant/cine/live-music stage manages very well where many others fail – they have created an environment and a meeting point that attracts both locals and tourists. It’s a place where people come to enjoy themselves, drink beer, eat good food and at the same time have the chance to obtain a piece of culture.

I decided to have a chat with Pieter-Jan  that runs the place to find out how this Belgian guy ended up in Colombia and how Radio Bemba came into being.

DCIM100GOPROG1437639.

Radio Bemba shows 3 different movies 6 nights a week, all of them chosen by Pieter-Jan out of his personal preference. “I only choose the movies that i like. In the beginning i tried to choose according to themes, like the Coen Brothers on tuesdays for example.”

If you go to Bemba you’ll probably see some kind of a classic, either in spanish or english. Earlier they’ve showed movies like The Godfather, Fargo, Amores Perros and El Abrazo de la Serpiente. In a week they usually show one international movie (european or non-american), one latin movie and one gringo movie. All in original language with subtitles.

Pieter-Jan was a traveler, just like me, and when he came to Colombia for the first time in 2015 he already had the idea to open up a bar similar to the one he used to run back home in Belgium. After falling in love with Santa Marta he’s now a resident since a year back and has been working at bars, hostels and as a english teacher while extensively searching for a good spot for his business. As with many things in life, the answer you’re looking for will sometimes appear just in front of you when you least expect it. One day he was walking down the Boardwak on Carrera 1 that runs along Santa Martas beach and saw the ‘For Rent’ sign in the window of a empty place that now is Radio Bemba.

wp-image-1484728590jpg.jpeg

“Radio Bemba is a caribbean expression that means ‘someone that gossips’ which I think suits well to the bar environment. The locals can relate to the expression and others might connect it to Manu Chao.”

The famous french musician Manu Chao released an album called Radio Bemba Sound System in 2002  and it’s also the name of his backing band. On top of that Radio Bemba was the word of mouth communication system favoured by Fidel Castro and Che Guevara during the Cuban Revolution (and is probably where the expession comes from. It’s a colloquialism akin to rumor mill, bemba meaning lip.) 

It seems like Pieter-Jan has a thought behind everything he does, not just the name. The logo portraits the Sierra Nevada mountains and a speaker in black and white. But the speaker is not there just because it looks good, it’s actually a reference to La Cultura de Pico, a soundsystem that people in the atlantic/caribbean region started building themselves in the 50’s to be able to listen to loud music in good quality. Something that was exclusive for the wealthy elite before that.

As at any bar the music plays a big role in the atmosphere and image of the place. At Radio Bemba the music goes from Salsa passing through Cumbia, Funk, Reggea, Soul and Jazz all the way to Champeta and Ragga Muffin . The bar just started hosting small concerts with local bands but plan on expanding the live scene in the future. The room that now is reserved for movies will probably turn in to a tiny concert hall and a place for parties with dj’s on some evenings.    

wp-image-23758515jpg.jpeg

Radio Bemba is amazing and well worth a visit because it’s a place that makes culture accessible for so many different kind of people. The main audience is in fact local and just a smaller part of the guests are tourists. It’s not only a place where you can go to watch a great movie for a cheap price or listen to local music while cooling down in the afternoon with a beer – it’s a meeting point, a mishmash of people from all over the world.

As Pieter-Jan expressed it – “It doesn’t matter if you’re a costeño, from Bogota or a tourist just passing through – everyone is welcome here”

Travel

Barranquilla’s Carnaval


No Comments

It was finally here. The much anticipated Carnaval in Barranquilla. We were back in the city where we had met more than a month prior. Dani had traveled around Colombia and I had volunteered with La Agencia Travelers for five weeks. And now we were heading to Carnaval in Barranquilla. We had rented a flat via AirBnB  for four nights (Saturday-Wednesday) in the Villa Carolina neighborhood. A friend I had met in Honduras was meeting us there, and friends of friends were joining. We were ready to experience the alleged second largest carnival after Rio.

Carnaval Barranquilla Colombia 2017
Carnaval Barranquilla Colombia 2017
We knew Berlinastur bus line was not taking reservations, but they had a bus leaving every 20 minutes. We wanted to drop our bags at the flat by noon, and unsure of space on the bus and traffic, we decided to meet at the Santa Marta bus terminal around 7am. As soon as we arrived someone approached us about Barranquilla and we were ushered into a micro bus that was nearly full. It was 12.000 COP compared to the 20.000 COP of other bus lines. We were on our way and made it to Barranquilla in under two hours. We got a taxi to the flat, which was 15.000 COP. Expensive, but that would be common during this weekend.

After the five of us had arrived, we dropped our bags and headed to the Batalla de Flores. We walked the length of the parade. You can purchase bleacher style seat tickets for all three days, or just single day tickets in the palcos. The cost for the day was 50.000 COP. You can also purchase single chairs, which we did the next day for much less. The first night we ended near Cra. 53 and Calle 45 at Fiesta PostBatalla de Flores where there was a street party with everyone still in body paint and costumes.

Foam at Carnaval Barranquilla 2017
Foam, fun, and friends at Barranquilla’s Carnaval 2017

Day 2 (Sunday) we went early and paid 5.000 COP for chairs in the front row for the Gran Parada de Tradicion y Folclor. Based on how they had the parade sectioned off, we wished we had found a way to cross the street and sit on the other side for better photos. But we had one of the best days of Carnaval. Another friend of a friend had joined and we now had a group of people from six different countries. We quickly made friends with the group of Colombians behind us after they sprayed foam on us and spent the next several hours enjoying the parade and drinking with them. That night, we went to La Troja which is an open air area for culture and music. We danced the night away, had flour thrown on us and threw flour on others, and drank more beer and aguadiente.

Day 3 was similar to Day 2. We went to the Gran Parada de Comparsas. We decided to go near where the parade started and found a place to sit just on the curb. This was great for taking photos. You could even ask the performers to stop and take photos with you. The colors of the outfits and styles of dance were so different from group to group. Each day the parades lasted for a few hours. We enjoyed La Troja so much that we went back. Entry each night was 10.000 COP but this included three beers. Food inside was fairly inexpensive, and you didn’t have to pay to use the bathroom. We had purchased body paint and made friends with many Colombians that day/night that wanted to be painted.

Parades at Barranquilla Carnaval 2017
Parades at Barranquilla Carnaval 2017
We had been warned about pickpockets and one of the women in our group had her bum bag unclipped from her waist. Thankfully she was quick enough to grab it right back from the person. Sadly, that kind of stuff is going to happen in large crowds like that. What I will remember most is how friendly and welcoming everyone was. We sat on a ledge in front of some homes to rest, and the family that lives there brought the five of us beers. They stopped a taxi for a few of us that were heading to the flat and got the price for us so we would not get overcharged. The family behind us at the parade the second day never allowed us to have an empty hand. A beer was always placed into it. One person was gifted a hat, and I was gifted a necklace.

Final thoughts:

If you have the opportunity, GO! Arrive on Friday. This will allow you to take in the full parade on Saturday and get to know the city the day before. There are activities already happening that night as well. Take your own alcohol when you go out. You can buy it if you prefer, but we simply carried some cans of beer and water bottles pre-mixed with rum/coke. Negotiate pricing for the seats and taxis. The 5.000 COP chairs started at 20.000. Spray the foam, throw the flour, dance, and get festive! Dress up, paint yourself, find some glitter, and have fun!

Carnival Barranquilla 2017
New friends at Barranquilla’s Carnaval
Travel

EN DAG TILL HAVS VID SANTA MARTAS KUST


No Comments

Det är lördag morgon och jag promenerar ett par kvarter genom det restaurang- och cafetäta området i centrala Santa Marta som leder ner till marinan. Klockan 10 ska jag möta kapten Manuel och mitt sällskap för dagen, vi ska ut och segla. Den karibiska kuststaden håller fortfarande på att vakna och en efter en droppar resten av gänget in, några är bakis från fredagens festligheter och oroar sig för sjösjuka. Vi sätter ut till havs och det är hög sjö, stora vågor slår mot båten och det är hård vind i seglen. Äntligen! Sedan barnsben har jag varje sommar spederat flera veckor i sträck till havs i kajak. Även om jag nu befinner mig på en betydligt större båt så känns det som att jag efter väldigt lång tid på land är i mitt rätta element igen.

Men vi kommer faktiskt inte spendera så mycket tid med vind i seglen, en stor del av dagen kommer vi att ligga vid Tangangas kust för sol, bad och snorkling. Havet skimrar turkost och när vi närmar oss land efter någon timme blir det betydligt stillsammare. Jag har inte varit i den lilla fiskarbyn men kan urskilja restauranger och hostel, gatuförsäljare och de som tagit sig ut till stranden för att njuta av den stekande solen och det svalkande havet. Vi ligger på gott avstånd men kan höra sorlet och musiken från Tagangas gator. Om jag ville skulle jag kunna simma in till stranden och köpa mig en kopp colombianskt kaffe. 
Manuel underhåller oss med massvis av historier om sina seglaräventyr över hela karibien och det är tydligt att han gillar att ta väl hand om sina gäster. På båten finns utrustning till hands för alla som vill snorkla och jag är inte sen att slänga mig ut i det salta blå.

Resten av dagen spenderar jag gungandes i hängmattan ombord, läsandes min bok varvat med dopp och lek med hundarna ombord. När solen börjar närma sig horisonten är det dags att ge sig av tillbaka mot Santa Marta. Det har blåst upp och vi surfar tillbaka på de stora vågorna nästan hela vägen in till hamnen. Lagom till att vi lägger till i marinan försvinner solen ner i havet och färgar himlen rosa.
Att sticka ut med Manuel och Global Sailing Inc var ett enkelt sätt att göra min dag till något speciellt istället för att strosa runt på Santa Martas gator eller ligga på stranden. Jag älskar att vara ute till havs, och trots att jag hade uppskattat lite mer seglande var det en super härlig upplevelse i gott sällskap. 

Travel

Taironaka: Activities and lodging near Parque Tayrona 


No Comments

If you are looking for things to do near Parque Tayrona, you can visit Taironaka for the day or stay in one of their nine cabañas. The cabañas are a great place to stay if you want to explore Parque Tayrona and the surrounding area while learning about and experiencing the Kogui culture. It is a place to unwind and really enjoy nature. The land seems to be truly magical and emanates a quiet peacefulness. 

After arriving to the parking lot, you have two options for arrival to Taironaka. By land or by water. You can walk along the trail or you can take a lancha the few minutes down the river. Both provide a brief glimpse into the flora and fauna of the area. If you plan to take the trail I would suggest having trainers on instead of sandals as it can get rocky in some areas. 

Once you arrive, you can order a cold beverage from the restaurant. My favorite is the panela (sugar cane) water with lime juice. You can find this drink all around Colombia, but Taironaka makes my favorite. It’s just the right mix of water, panela, and lime juice and so refreshing. You can walk around the grounds for awhile, and then take the tour of the museum. The museum has more than 300 pieces from the Tairona region and the guide gives a good explanation of typical traditions and customs. i.e. The visual replications in the pottery were like a camera for them, often times portraying burial ceremonies and other important events.
 

Tairona pottery in Taironaka museum depicting burial ceremony
Pottery in Taironaka museum

Another activity offered at Taironaka is participating in a Kogui ritual. The ceremony is led by the mamo, the leader or shaman of the Kogui group. The particular ceremony I attended was brief, more of a blessing where the participants are asked to think good thoughts while the mamo ties a thread bracelet around each wrist. The family of the mamo is often in the room or nearby as they always travel together.

Participating in a Kogui ceremony at Taironaka Colombia
Kogui ceremony at Taironaka

The last activity that I did was a half day of tubing. A guide from Bello Tours meets you at Taironaka early in the morning. There are different departure points depending on how long you’d like to float down the Don Diego River. We had time, so we walked about 45 minutes or so through the jungle (don’t forget your repellent!) to the starting point. You enter the water and begin your float down the river. Many people stop for a swim, and the guide will point out different birds, monkeys, trees, etc. Our tubing experience lasted about 3 hours, and ended at a tiny beach where the river meets the sea. To complete my time at Taironaka, I went back and had an amazing fish lunch, followed by a siesta in one of the most comfortable hammocks I have ever laid in. 

Floating in a tube down the Don Diego river with Bello Tours
Floating down the Don Diego River in a tube