Då jag åkte från Santa Marta till Palomino med ett par kompisar som hade med sig all sin packning gick jag emot min princip att alltid resa med den lokala kollektivtrafiken. Vi tog en bil direkt från deras hostel for 20,000 istället för den buss som går från Carrera 11, Calle 11 för 9,000. Efter knappt 1,5 timme på vindlande vägar kantade av fantastiska landskap med Sierra Nevada bergen i söder och kusten till norr kom vi fram till den lilla byn. Som många andra platser i Sydamerika och Colombia är Palomino främst centrerad runt en enda gata och här trängs lokala barer och restauranger med nybyggda hostel och campingplatser.
Från huvudleden leder just den gatan ner mot havet och efter en promenad på knappa 15 minuter är den där, en 5 km lång strand och ett öppet hav med gigantiska vågor som slår mot kusten. Jämfört med stränderna runt Santa Marta framstår den nästan som en orörd oas, vilket inte är helt sant för här är det fullt av turister. Men går du längs stranden en bit bort från de få barer som ligger där vägen slutar kommer du utan problem bort från folkmassorna. Efter en öl med barfota fötter begravda i sanden begav vi oss på jakt efter någonstans att spendera natten. Vår budget = låg. Det var lördag och många ställen var helt fullbokade eller över vår budget. Men när vi promenerade in på Bikini Hostel och möttes av den otroligt trevliga franska ägaren som bjöd på kaffe, hade han plats för oss allihopa. Jag beslutade mig för hyra ett tält för 15,000 då jag antog att det skulle vara det mest säkra skyddet mot myggorna. Ett par fran gänget beslutade sig för dorm (25,000) och en valde bar himmel och hammock för 13,000.
Resten av dagen flöt på i långsamt tempo, vi spelade fotboll på stranden och badade försiktigt i havet. Längs hela stranden sitter skyltar som varnar för de farliga vågorna och de starka strömmarna som kan dra ut dig till havs. Men då en hel del barn lekte glatt i strandkanten och en eller två surfare var ute och brottades med vågorna gav jag mig också ut.
Bikini Hostel är ett av få hostel jag besökt som faktiskt har ett rent och välutrustat kök, och här lagade vi vår middag. Viktigt att veta är att Palomino varken har någon bank eller ordentlig mataffär. Det finns ett par små tiendas som säljer det mest nödvändiga men om du har möjlighet att köpa med dig mat från Santa Marta kan det vara en bra ide, och definitivt billigare. Efter att solen gått ner strosadde vi runt och tog ett par öl på en liten bar där dansgolvet sträckte sig ut på gatan, men eftersom vi hade planer för morgondagen tog vi kväll tidigt.
Fullmåne betyder Full Moon Party på Casa Grande som ligger ungefär en timme i riktning väst tillbaka mot Santa Marta. Vi tog bussen för 5,000 och kom fram till Casa Grande Surf Hostel. Jag kan tyvärr inte stanna över natten då jag måste tillbaka till Santa Marta för att jobba nästa morgon men eftersom festen ska börja tidigt under eftermiddagen hoppas jag på att hinna med lite dans ändå. Att gå på festen kostar 20,000 och inkluderar camping. Jag får betala 8,000 för ett dagspass, una pasadia, vilket du behöver göra även andra dagar om du vill komma och hänga på stranden här.
Palomino bjöd på en vacker strand men Playa Grande slår den med hästlängder. Det är nog en av de vackraste stränderna jag sett under hela min resa genom Sydamerika. Efter att ha installerat oss tar vi en lång promenad längs stranden ett par kilometer mot Buritaca eftersom ölen i Casa Grandes bar är sjukt överprisad (5,000 pesos for 33cl). Efter några timmar och ett par dopp i havet senare är vi tillbaka pa Playa Grande och har ryggsäckarna fulla av öl. Allt fler människor dyker upp för kvällens fest som ska hålla igång ända till klockan 08 nästa morgon.
När det börjar skymma måste jag bege mig tillbaka mot civilisationen med sista bussen som går 18.30. Till min besvikelse drar festen inte igång förrän långt efter jag stuckit trots löften om att musiken skulle vara igång från klockan 15. Jag flaggar ner en buss utanför portarna till Casa Grande och är tillbaka hemma i Rodadero en bussresa och en mototaxi-tur senare.
